Idag har jag gått runt lite och tittat på havrefälten och blev lite deppig när jag såg vad grisarna gjort. Som tur var så ringde min kusin Ronny och kunde komma och skjuta in studsarn på nån gris. Sagt och gjort, han tog med sin son Mattias som moraliskt stöd. Vi hade väl suttit ca en halvtimme när det small från Mattias håll, där hade ju vart en ensam gris i några minuter så... Vi fick hämta vår eftersökshund då den försvann in i en granplantering. Det var det längsta eftersök vi har gjort Trie och jag, men vi fann den i mörkret Grattis till första grisen och ett perfekt skott Mattias,och tack för att ni tog hand om den efteråt också